never say never

fem långa minuter kvar till lunch, kanske inte något att se fram emot eftersom maten inte är nån höjdare. Vi sitter ialla fall inne i bildsalen helt själva och skriver ut lite papper till no:n. Vi som krigade för att få datorer av killarna, så behövde vi bara dem i två minuter sen var vi klara. Onödigt att kämpa men nu är det gjort. Nu kallar maten på oss. cya!