never say never

blev en tur ner på stan till cafèstugan med Jennifer, vidare hem till henne där det bjöds på middag, vi var där ett tag och gjorde lite allt möjligt. Sedan ut i kylan igen, trots att vi visste att våra ben skulle gå av, näsorna och kinderna skulle bli illröda. Hem till Sandra där det blev ännu mer prat, krig, skratt och filmfilmfilm och musiiik.

Gick därifrån för en halvtimme sedan, och nu sitter jag här med en sockerkaka och cola, nerbäddad i en varm säng för att kolla på film. puss!